Räven och hästen

En bonde hade en trogen häst som hade blivit gammal och inte längre kunde arbeta. Så bonden ville inte längre ge honom mat och sade: "Jag kan inte använda dig längre, men jag menar dig ändå väl. Om du är stark nog att föra mig ett lejon, ska jag behålla dig. Men nu ut ur mitt stall." Och han jagade hästen ut på landsbygden.

Hästen var ledsen och gick till skogen för att finna skydd mot vädret. Då mötte räven honom och sade: "Varför hänger du med huvudet och vandrar omkring ensam?"

"Ack", sade hästen, "girighet och trohet bor inte i samma hus. Min husbonde har glömt allt arbete som jag har gjort för honom under så många år. Eftersom jag inte längre kan plöja väl, vill han inte ge mig mat och har kört bort mig."

"Utan att ge dig en chans?" frågade räven.

"Chansen var en dålig en. Han sade att om jag kunde föra honom ett lejon, skulle han behålla mig, men han vet väl att jag inte kan göra det."

Räven sade: "Jag ska hjälpa dig. Lägg dig bara ner, sträck ut dig som om du vore död, och rör dig inte."

Hästen gjorde som räven bad. Sedan gick räven till lejonet, vars lya inte låg långt borta, och sade: "En död häst ligger där ute. Kom med mig, så kan du få en fin måltid."

Lejonet gick med honom, och när de stod bredvid hästen, sade räven: "Det är inte bekvämt för dig här.

Jag ska binda hästen till dig vid svansen, och sedan kan du dra honom in i din grotta och äta honom i lugn och ro."

Lejonet tyckte om denna plan. Han lade sig ner och förblev alldeles stilla så att räven kunde binda hästen till honom. Men räven band lejonets ben samman med hästens svans. Han vred och fäste allt så hårt att ingen styrka kunde bryta det. När han var färdig, klappade han hästen på skuldran och sade: "Drag, vita häst, drag!"

Genast hoppade hästen upp och drog lejonet bort. Lejonet röt så högt att alla fåglar i skogen flög bort av skräck. Men hästen lät honom ryta och drog honom över landsbygden till sin husbondes dörr.

När husbonden såg lejonet, ändrade han sig och sade till hästen: "Du ska stanna hos mig och bli väl omhändertagen." Och han gav honom gott om mat tills hästen dog.