Ett par silkenstrumpor

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 1 / 6
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Lilla fru Sommers befann sig en dag oväntat i besittning av femton dollar. Det verkade för henne vara en mycket stor summa pengar, och sättet de fyllde och svällde hennes slitna, gamla handväska gav henne en känsla av betydelse som hon inte hade haft på många år.

Frågan om hur pengarna skulle investeras sysselsatte henne mycket. Under ett par dagar vandrade hon omkring, till synes i ett drömlikt tillstånd, men i verkligheten helt uppslukad av spekulationer och beräkningar. Hon ville inte handla förhastat, inte göra något som hon senare skulle kunna ångra. Men det var under nattens stilla timmar, när hon låg vaken och snurrade planer i huvudet, som hon tycktes se en tydlig väg mot en lämplig och klok användning av pengarna.

En dollar eller två skulle läggas till det pris som vanligtvis betalades för Janies skor, vilket skulle garantera att de höll betydligt längre än de vanligtvis gjorde. Hon skulle köpa så många meter percale till nya skjortor åt pojkarna och åt Janie och Mag. Hon hade tänkt att få de gamla att hålla längre genom skicklig lappning. Mag skulle få en ny klänning. Hon hade sett några vackra mönster, rena fynd, i butiksfönstren. Och det skulle fortfarande finnas kvar tillräckligt för nya strumpor – två par åt varje person – och vilken mängd lagning det skulle spara under en tid framöver! Hon skulle köpa mössor åt pojkarna och sjömanshattar åt flickorna. Tanken på sitt lilla syskonflock, fräscha, fina och nya för en gångs skull i sina liv, gjorde henne upphetsad och gjorde henne rastlös och vaken av förväntan.

Grannarna talade ibland om vissa "bättre dagar" som lilla fru Sommers hade upplevt innan hon någonsin hade tänkt på att bli fru Sommers. Hon själv hängav sig inte åt någon sådan morbid återblick. Hon hade ingen tid – inte ens en sekund – att ägna åt det förflutna. Nutidens behov upptog alla hennes krafter. Visionen av framtiden, likt något dunkelt, spöklikt monster, skrämde ibland upp henne, men lyckligtvis kommer morgondagen aldrig.

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 2 / 6
# chapter_page: 2
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Fru Sommers var en kvinna som visste vad fynd betydde; hon kunde stå i timmar och ta sig fram centimeter för centimeter mot det eftertraktade plagget som såldes under kostnadspris. Hon kunde tränga sig fram med armbågarna om det behövdes; hon hade lärt sig att gripa tag i en vara, hålla fast vid den och hålla emot med envishet och beslutsamhet tills det blev hennes tur att bli betjänad, oavsett när den turen kom.

Men den dagen var hon lite matt och trött. Hon hade slukat en lätt lunch – nej! När hon tänkte efter insåg hon att hon, mellan att mata barnen, ställa i ordning hemmet och förbereda sig för shoppingrundan, faktiskt hade glömt att äta någon lunch alls!

Hon satte sig på en vridbar pall framför en disk som var relativt öde, i ett försök att samla kraft och mod att ta sig igenom den ivriga folkmassan som belägrade försvarsvallarna av skjorttyger och mönstrade tyll. En allmän känsla av slöhet hade lagt sig över henne, och hon vilade handen planlöst på disken. Hon bar inga handskar. Gradvis blev hon medveten om att hennes hand hade kommit i kontakt med något mycket behagligt, mycket angenämt att röra vid.

Hon tittade ner och såg att hennes hand vilade på en hög med silkesstrumpor. En skylt i närheten uppgav att priset hade sänkts från två dollar och femtio cent till en dollar och nittioåtta cent; och en ung flicka som stod bakom disken frågade henne om hon ville titta på deras sortiment av silkesstrumpor. Hon log, precis som om hon hade blivit ombedd att inspektera en tiara av diamanter med den yttersta avsikten att köpa den. Men hon fortsatte att känna på de mjuka, skimrande, lyxiga plaggen – nu med båda händerna, och höll dem upp för att se dem glittra och känna dem glida serpentinlikt genom fingrarna.

Två flammande röda fläckar dök plötsligt upp på hennes bleka kinder. Hon tittade upp på flickan.

"Tror du att det finns några i storlek åtta och en halv bland de här?"

Det fanns hur många åtta och en halv som helst. Faktiskt var den storleken vanligare än någon annan. Här fanns ett par i ljusblått; där fanns några i lavendel, några helt svarta och olika nyanser av brunt och grått.

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 3 / 6
# chapter_page: 3
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Fru Sommers valde ett par i svart och tittade länge och noggrant på dem. Hon låtsades undersöka materialet, som expediten försäkrade henne var av utmärkt kvalitet.

"En dollar och nittioåtta cent", funderade hon högt. "Nåja, jag tar det här paret." Hon räckte flickan en femdollarsedel och väntade på växel och sitt paket. Vilket väldigt litet paket det var! Det verkade försvinna i djupet av hennes slitna, gamla shoppingväska.

Fru Sommers gick efter det inte mot fynddisken. Hon tog hissen, som förde henne till en övre våning, till området kring damernas väntrum.

Där, i ett avskilt hörn, bytte hon ut sina bomullsstrumpor mot de nya silkesstrumporna som hon just hade köpt. Hon genomgick ingen djup mental process eller resonerade med sig själv, och hon strävade inte heller efter att för egen del förklara motivet bakom sin handling. Hon tänkte inte alls. Det verkade som om hon för stunden tog en paus från den mödosamma och utmattande funktionen och överlät sig åt någon form av mekanisk impuls som styrde hennes handlingar och befriade henne från ansvar.

Hur behaglig var inte känslan av den råa silken mot hennes hud! Hon kände för att luta sig tillbaka i den vadderade stolen och njuta av dess lyx en stund. Det gjorde hon också, för en liten stund. Sedan tog hon på sig skorna igen, rullade ihop bomullsstrumporna och stoppade dem i väskan. Efter det gick hon direkt över till skodivisionen och satte sig för att få skorna provade.

Hon var noggrann. Säljaren förstod inte henne; han kunde inte få skorna att stämma överens med strumporna, och hon var inte särskilt lätt att behaga. Hon höll upp kjolarna och vinklade fötterna åt ena hållet och huvudet åt andra, medan hon tittade ner på de polerade, spetsiga stövlarna. Hennes fot och ankel såg väldigt vackra ut. Hon kunde inte inse att de tillhörde henne och var en del av henne själv. Hon ville ha en utmärkt och elegant passform, sa hon till den unge mannen som betjänade henne, och hon hade inget emot att betala en dollar eller två mer, så länge hon fick vad hon önskade.

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 4 / 6
# chapter_page: 4
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Det var länge sedan fru Sommers hade fått sina handskar provade. Vid de sällsynta tillfällen då hon köpte ett par var de alltid "fynd", så billiga att det hade varit absurt och orimligt att förvänta sig att de skulle sitta ordentligt på handen.

Nu vilade hon armbågen mot kuddarna vid handskdisken, och en vacker, behaglig ung kvinna, vars beröring var både delikat och skicklig, drog en långärmad "kid"-handske över fru Sommers' hand. Hon strök den försiktigt över handleden och knäppte den prydligt, och båda förlorade sig under ett par sekunder i beundrande betraktande av den lilla, symmetriska, handskförsedda handen. Men det fanns andra ställen där pengar kunde spenderas.

Det stod böcker och tidskrifter uppstaplade i fönstret på en kiosk några steg längre ner på gatan. Fru Sommers köpte två dyra tidskrifter av det slag som hon hade varit van att läsa under de dagar då hon hade varit van vid andra behagliga ting.

Hon bar dem utan omslagspapper. Så gott hon kunde lyfte hon upp kjolarna vid övergångarna. Hennes strumpor, stövlar och välpassande handskar hade gjort underverk för hennes hållning – de hade gett henne en känsla av självsäkerhet, en känsla av att tillhöra den välklädda skaran.

Hon var mycket hungrig. Vid andra tillfällen hade hon låtit hungern vänta tills hon kom hem, där hon skulle ha bryggt sig en kopp te och tagit något lätt att äta av det som fanns till hands. Men den impuls som styrde henne tillät henne inte att överväga något sådant.

Det fanns en restaurang i hörnet. Hon hade aldrig gått in genom dess dörrar; utifrån hade hon ibland skymtat fläckfritt damast och glänsande kristall, samt servitörer som med mjuka steg betjänade personer från den fina kretsen.

När hon kom in väckte hennes utseende ingen förvåning, ingen bestörtning, så som hon hade befarat.

Hon satte sig ensam vid ett litet bord, och en uppmärksam servitör kom genast fram för att ta emot hennes beställning. Hon ville inte ha något överdådigt; hon längtade efter något gott och välsmakande – ett halvt dussin blåmusslor, en saftig kotlett med krasse, något sött – en crème-frappée, till exempel; ett glas rhenvin, och till sist en liten kopp svart kaffe.

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 5 / 6
# chapter_page: 5
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Medan hon väntade på att bli serverad tog hon av sig handskarna mycket långsamt och lade dem bredvid sig. Sedan tog hon upp en tidning och bläddrade igenom den, medan hon skar av sidorna med knivens trubbiga kant. Allt var mycket behagligt. Damasttyget var ännu mer fläckfritt än det hade verkat genom fönstret, och kristallglaset ännu mer glittrande. Där satt tysta damer och herrar som inte lade märke till henne, och åt lunch vid små bord precis som hon själv. En mjuk, behaglig melodi hördes, och en mild bris blåste in genom fönstret. Hon tog en tugga, läste ett ord eller två, smuttade på det bärnstensfärgade vinet och rörde på tårna i sina silkestrumpor. Priset spelade ingen roll. Hon räknade upp pengarna åt servitören och lade en extra mynt på hans bricka, varefter han bugade sig för henne som inför en prinsessa av kunglig börd.

Det fanns fortfarande pengar i hennes handväska, och hennes nästa frestelse presenterade sig i form av en affisch för en matinéföreställning.

Det var lite senare när hon gick in på teatern; pjäsen hade börjat och salongen verkade för henne vara fullsatt. Men här och var fanns lediga platser, och hon visades till en av dem, mellan briljant klädda kvinnor som hade kommit dit för att fördriva tiden, äta godis och visa upp sina pråliga kläder. Det fanns många andra som var där enbart för pjäsen och skådespelet. Man kan tryggt säga att det inte fanns någon där som hade precis samma inställning till omgivningen som fru Sommers. Hon tog in helheten – scenen, skådespelarna och publiken – i ett enda brett intryck, tog in det och njöt av det. Hon skrattade åt komedin och grät – hon och den pråligt klädda kvinnan bredvid henne grät över tragedin. Och de pratade lite tillsammans om det. Och den pråligt klädda kvinnan torkade sina ögon och sniffade på en liten, genomskinlig, parfymerad spetsbit och räckte den lilla fru Sommers sin godislåda.

Pjäsen var över, musiken tystnade, folkmassan strömmade ut. Det var som om en dröm tog slut. Folk spreds åt alla håll. Fru Sommers gick till hörnet och väntade på spårvagnen.

# book_id: global-gutenberg-translation-a9b6dc505c4f486ea5f655a250338ac2
# book_title: Ett par silkenstrumpor
# chapter_id: 1-ett-par-silkenstrumpor
# chapter_title: Ett par silkenstrumpor
# book_page: 6 / 6
# chapter_page: 6
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

En man med skarpa ögon, som satt mittemot henne, verkade tycka om att studera hennes lilla, bleka ansikte. Det var svårt för honom att tolka vad han såg där. I själva verket såg han ingenting – om inte han var tillräckligt klarsynt för att upptäcka en gripande önskan, en stark längtan efter att linbanan aldrig skulle stanna någonstans, utan fortsätta för alltid med henne.