De tre bröderna

Det var en gång en man som hade tre söner och ingenting annat i världen än huset där han bodde. Varje son ville ha huset efter att fadern dog. Fadern älskade dem alla lika mycket och visste inte vad han skulle göra. Han ville inte sälja huset, eftersom det hade tillhört hans förfäder, eller så kunde han ha delat pengarna mellan dem.

Till sist fick han en idé. Han sade till sina söner: "Gå ut i världen och lär er ett hantverk var. När ni kommer tillbaka, ska den som gör det bästa mästerverket få huset."

Sönerna var nöjda med denna plan. Den äldste bestämde sig för att bli smed, den andra barberare och den tredje fäktmästare. De bestämde en tid för att komma hem, och sedan gick var och en sin väg.

Det hände sig att de alla fann utmärkta lärare som lärde dem sina hantverk väl. Smeden skodde kungens hästar och tänkte: "Huset är säkert mitt." Barberaren rakade bara förnäma personer och betraktade redan huset som sitt eget. Fäktmästaren fick många slag, men han bet bara ihop läpparna och lät ingenting besvära honom. Han sade till sig själv: "Om du är rädd för ett slag, kommer du aldrig att vinna huset."

När den överenskomna tiden var slut, kom de tre bröderna hem till sin far. De visste inte hur de bäst skulle visa sin skicklighet, så de satte sig ner och talade om saken. Medan de satt där, kom plötsligt en hare springande över fältet. "Aha, lagom i tid!" sade barberaren.

Han tog sin bassäng och sin tvål, löddrade in haren medan den sprang och rakade av den dess morrhår medan den rusade i full fart, utan att skära i skinnet eller skada ett enda hårstrå. "Väl gjort!" sade den gamle mannen. "Dina bröder måste göra något fantastiskt, annars är huset ditt."

Strax därefter kom en adelsman i sin vagn farande i full fart. "Nu ska du få se vad jag kan göra, far," sade smeden. Han sprang efter vagnen, tog av alla fyra skorna på en av hästarna medan den galopperade, och satte på fyra nya skor utan att stanna den. "Du är en duktig karl, lika skicklig som din bror," sade fadern. "Jag vet inte vem av er som ska få huset."

Sedan sade den tredje sonen: "Far, låt mig få ett försök, är du snäll." Det började regna. Han drog sitt svärd och svängde det fram och tillbaka över huvudet så snabbt att inte en enda droppe föll på honom. Regnet föll hårdare och hårdare tills det öste ner i strömmar, men han svängde sitt svärd snabbare och snabbare och förblev lika torr som om han satt inomhus. När hans far såg detta, blev han häpen och sade: "Detta är mästerverket. Huset är ditt!"

Hans bröder var nöjda med detta, eftersom de hade kommit överens. De älskade varandra mycket högt, så alla tre stannade tillsammans i huset, utövade sina hantverk, och eftersom de var så skickliga och hade lärt sig så väl, tjänade de mycket pengar. De levde tillsammans lyckligt tills de blev gamla. Till sist, när en av dem blev sjuk och dog, sörjde de andra två så mycket att de också blev sjuka och snart dog. Och eftersom de hade varit så skickliga och älskat varandra så högt, begravdes de alla i samma grav.