Lammet och lilla fisken

Det var en gång en lillebror och en lillasyster som älskade varandra av hela sitt hjärta. Deras egen mor hade dött, och de hade en styvmor som inte var snäll mot dem. Hon gjorde i hemlighet allt hon kunde för att skada dem.

En dag lekte barnen med andra barn på en äng framför huset. Det fanns en damm på ängen som nådde fram till ena sidan av huset. Barnen sprang runt den, jagade varandra och lekte en urna-lek.

”Eneke Beneke, låt mig leva, / Och jag åt dig min fågel ska ge. / Den lilla fågeln, den ska söka strå, / Stråt ska jag åt kon ge att äta. / Den vackra kon ska ge mig mjölk, / Mjölken ska jag till bagaren ta. / Bagaren han ska baka en kaka, / Kakan ska jag ge åt katten. / Katten ska fånga möss för det, / Mössen ska jag hänga upp i röken, / Och då får du se snön. ”

De stod i en ring medan de lekte, och den som ordet ”snö” föll på fick springa iväg, och alla andra sprang efter honom och fångade honom. När de sprang omkring så muntert, såg styvmodern dem från fönstret och blev arg.

Eftersom hon förstod sig på trolldomskonster, förhäxade hon dem båda och förvandlade lillebrodern till en fisk och lillasystern till ett lamm. Sedan simmade fisken fram och tillbaka i dammen och kände sig mycket ledsen, och lammet gick upp och ner på ängen och kände sig eländigt, oförmöget att äta ett enda grässtrå.

En lång tid gick, och sedan kom främlingar för att besöka slottet. Den onda styvmodern tänkte: ”Detta är ett gott tillfälle,” och kallade på kocken. Hon sade till honom: ”Gå och hämta lammet från ängen och slakta det.

Vi har inget annat åt besökarna. ” Så gick kocken, hämtade lammet och tog det in i köket. Han band dess fötter, och lammet bar allt tålmodigt. När han hade dragit fram sin kniv och vässade den på tröskeln för att slakta lammet, märkte han en liten fisk som simmade fram och tillbaka i vattnet framför diskbänken och såg upp på honom.

Det var brodern, för när fisken såg kocken ta bort lammet, följde den efter dem och simmade längs dammen fram till huset. Då ropade lammet ner till den:

”Ack, broder, i dammen så djup, / Så sorgsen är mitt stackars hjärta! / Redan nu vässar kocken sin kniv / För att ta bort mitt späda liv. ”

Den lilla fisken svarade:

”Ack, lillasyster, där uppe på höjden / Så sorgsen är mitt stackars hjärta / Medan jag i denna damm ligger. ”

När kocken hörde att lammet kunde tala och sade sådana sorgsna ord till fisken där nere, blev han förskräckt och tänkte att detta inte kunde vara ett vanligt lamm, utan måste vara förhäxat av den onda kvinnan i huset. Så sade han: ”Var inte orolig, jag ska inte döda dig. ” Han tog ett annat får och tillagade det åt gästerna, och förde lammet till en god bondkvinna. Han berättade för henne allt han hade sett och hört.

Bondkvinnan var faktiskt den kvinna som hade varit lillasysterns fostermor, och hon anade genast vem lammet var. Hon gick med det till en klok kvinna. Då uttalade den kloka kvinnan en välsignelse över lammet och den lilla fisken, och genom den välsignelsen fick de tillbaka sina mänskliga gestalter. Efteråt tog hon dem båda till en liten stuga i en stor skog, där de levde ensamma, men var nöjda och lyckliga.