Den svärdbeklädda falken

# book_id: global-gutenberg-translation-403f15977a254bdea10114b85264a79d
# book_title: Den svärdbeklädda falken
# chapter_id: 1-den-svardbekladda-falken
# chapter_title: Den svärdbeklädda falken
# book_page: 1 / 2
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

På kejsar Koans tid levde det en falk nära byn Koya som hade vingar och en stjärt gjorda av svärd. Den var ännu mer fruktad än en igelkott med de största taggarna, och den brukade gömma sig nära byn för att röva bort människor och äta dem.

Ingen var säker för den våldsamma fågeln. Små barn som lekte under tallarna, glada i sin barnsliga lekfullhet, var bara lätta måltider för den grymma fågeln. Kvinnor som vilade under de långa klasarna av skogsvistaria attackerades och drogs skrikande till dess bo. Till och med männen som arbetade på risfälten kunde ibland höra ett skrik av smärta och se en av dem plötsligt lyftas upp i luften i den monstruösa fågelns klor.

Bebyggarna förtvivlade över att någonsin kunna bli av med denna fruktansvärda varelse. Till slut sände de en vädjan till Mikado, där de bad honom att skicka någon som kunde befria dem från plågan.

"Se!", ropade de. "Vi, Ers Majestäts undersåtar, är i stor rädsla och fara för denna våldsamma varelse, och vi bönfaller Er att rädda oss, Era ödmjuka tjänare."

Mikado skickade den modige prinsen Yashimasa till deras hjälp, och prinsen stannade länge i byn, för fågeln var mycket försiktig och höll sig gömd. När prinsen gav sig ut för att leta efter den, förklädde sig falken i olika skepnader. Först framträdde den som en kvinna som tvättade kläder vid floden; sedan blev den ett träd som växte vid ett porlande vattenfall; och återigen såg den ut som en trana som stod på den gräsbevuxna stranden.

Det tog så lång tid att hitta varelsen att prins Yashimasi stannade i flera månader i huset hos Atago Shoji, en herre från staden. Så kom det sig att han förälskade sig i Atagos dotter, den vackra och ödmjuka Shiragika, och jungfrun besvarade hans kärlek. De vandrade glatt tillsammans på ängarna kantade av iris och pratade länge och muntert i skuggan av bambuträden.

En dag hittade prins Yashimasa falkens bo på en bergstopp, och han ropade: "Aha! Min gode vän! Äntligen har jag dig! Snart ska jag förgöra dig, och byn ska inte längre vara i skräck, utan glädja sig storligen."

Han gömde sig i ett bambuskärr, beväpnad med sin båge och sina pilar, och väntade på att falken skulle komma.

# book_id: global-gutenberg-translation-403f15977a254bdea10114b85264a79d
# book_title: Den svärdbeklädda falken
# chapter_id: 1-den-svardbekladda-falken
# chapter_title: Den svärdbeklädda falken
# book_page: 2 / 2
# chapter_page: 2
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Till slut kom den, vild och fruktansvärd. Dess ögon glänste som två stjärnor, dess svans spreds ut som en gaffelformad blixt, och dess vingar av glänsande stål slog mot luften som flammor av eld!

"Det är verkligen den svärdbeklädda falken", sa Yashimasa, och med noggrann sikte sköt han sin pil genom dess grymma hjärta. Falken föll död ner, och Yashimasa skyndade till byn för att berätta nyheten.

Då jublade hela folket och sjöng lovsånger till segraren. "Länge leve den ädle prinsen!", ropade de. "Han har räddat oss från denna demonfågels onda klor och grymma näbb! Vår herre Mikado kommer att belöna honom rikligt."

Men Shiragika grät och sörjde, för nu när hennes älskades uppdrag var slutfört visste hon att han måste återvända hem. Han måste åka ensam, ty det var inte passande att hon, en enkel byflicka, skulle följa med honom till kejsarens hov.

"Yashimasa", grät hon. "Farväl för alltid. Glöm mig och var lycklig!"

"Aldrig!", utropade Yashimasa. "Så snart jag har berättat för Mikado om uppdragets framgång kommer jag tillbaka för att hitta dig. Jag kommer aldrig att glömma dig." Och han tog ett ömt farväl av henne.

Hon väntade länge och letade efter hans återkomst, men han kom inte, för Mikado hade skickat honom på andra uppdrag till fjärran länder, och han måste lyda. Till slut, med kimonoärmarna fyllda med stenar, somnade hon sakta in i den stora floden. Och när hon sjönk ner för att vila, suckade hon: "Yashimasa! Med sin död genomborrade den svärdbeklädda falken mitt hjärta!"

När Yashimasa hörde talas om hennes död sörjde han henne djupt; och när han blev gammal återvände han till Koya och dog vid bäcken där hon hade omkommit.