Stjärnmynten

Det var en gång en liten flicka vars far och mor var döda. Hon var så fattig att hon inte hade något rum att bo i och ingen säng att sova i. Till slut hade hon ingenting kvar utom de kläder hon bar och en liten bit bröd som en snäll människa hade gett henne. Men hon var god och varmhjärtad. Övergiven av alla gick hon ut i det öppna landskapet, i tillit till Gud.

Snart mötte hon en fattig man som sade: "Var snäll och ge mig något att äta, jag är så hungrig!" Hon gav honom hela sin brödbit och sade: "Må Gud välsigna det för dig," och gick vidare.

Då kom ett barn gråtande: "Mitt huvud är så kallt, ge mig något att täcka det med!" Så tog hon av sig sin huva och gav honom den. Lite längre fram mötte hon ännu ett barn som inte hade någon jacka och frös av kylan. Hon gav honom sin egen jacka. En bit senare tiggde ännu ett barn om en klänning, och hon gav bort den också.

Till slut kom hon in i en skog. Det var redan mörkt. Ännu ett barn kom och bad om en liten skjorta. Den goda lilla flickan tänkte: "Det är en mörk natt och ingen ser mig. Jag kan lätt ge bort min skjorta." Hon tog av sig den och gav bort den.

Nu stod hon där utan någonting alls kvar. Plötsligt föll stjärnor ner från himlen. De var inte stjärnor utan hårda, släta silvermynt. Och fastän hon just hade gett bort sin skjorta, hade hon nu en ny gjord av det finaste linne. Hon samlade mynten i den och var rik för resten av sitt liv.