Simeliberget

Det var en gång två bröder. Den ene var rik, den andre fattig. Den rike brodern gav aldrig något åt den fattige. Den fattige mannen förtjänade en knapp utkomst genom att sälja säd, och ofta hade han inget bröd åt sin hustru och sina barn. En dag sköt han en skottkärra genom skogen när han fick se ett stort, kalt berg vid sidan. Han hade aldrig sett det förut, så han stannade och stirrade i förundran.

Medan han stod där, fick han se tolv stora, vildsinta män komma emot honom. Han trodde att de var rövare, så han sköt sin skottkärra in i buskarna, klättrade upp i ett träd och väntade för att se vad som skulle hända.

De tolv männen gick till berget och ropade: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig!" Genast splittrades det kala berget mitt itu. De tolv männen gick in, och så snart de var inne, slöt sig berget.

Efter en kort stund öppnade det sig igen, och männen kom ut med tunga säckar på sina axlar. När de alla var utanför, sade de: "Semsi berg, Semsi berg, tillslut dig!" Berget slöt sig, och ingen ingång syntes. Sedan gick de tolv männen sin väg.

När de var utom synhåll, klättrade den fattige mannen ner från trädet. Han var nyfiken på vad som var dolt i berget. Så han gick fram till det och sade: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig." Berget öppnade sig för honom också.

Han gick in, och hela berget var en grotta full av silver och guld. Längre in fanns stora högar av pärlor och gnistrande ädelstenar, uppstaplade som säd. Den fattige mannen visste knappt vad han skulle ta sig till. Han undrade om han kunde ta något av skatterna.

Till slut fyllde han sina fickor med guld, men han lämnade pärlorna och ädelstenarna där de var. När han kom ut, sade han: "Semsi berg, Semsi berg, tillslut dig!" Berget slöt sig, och han gick hem med sin skottkärra.

Nu hade han inga bekymmer mer. Han kunde köpa bröd åt sin hustru och sina barn med sitt guld, och vin också. Han levde glatt och ärligt, hjälpte de fattiga och gjorde gott mot alla.

När pengarna tog slut, gick han till sin bror, lånade ett spannmålsmått och hämtade åt sig mer guld. Men han rörde inte de dyrbaraste sakerna. När han ville hämta mer en tredje gång, lånade han återigen måttet av sin bror.

Den rike brodern hade länge avundats den fattige broderns ägodelar och fina levnadssätt. Han kunde inte förstå varifrån rikedomarna kom eller varför hans bror behövde måttet.

Så han tänkte ut ett listigt knep. Han täckte botten på måttet med beck.

När den fattige brodern lämnade tillbaka måttet, satt en bit guld fast vid det. Den rike brodern gick genast till honom och frågade: "Vad har du mätt i spannmålsmåttet?" "Säd och korn," sade den andre.

Då visade den rike brodern honom guldbiten och hotade att stämma honom inför rätta om han inte berättade sanningen. Så den fattige mannen berättade allt för honom precis som det hade hänt.

Den rike brodern lät göra i ordning sin vagn och åkte i väg, fast besluten att utnyttja tillfället bättre än sin bror hade gjort och att föra hem mycket större skatter.

När han kom till berget, ropade han: "Semsi berg, Semsi berg, öppna dig!" Berget öppnade sig, och han gick in. Där låg alla skatterna framför honom. Under lång tid visste han inte vilken han skulle gripa tag i först.

Till slut lastade han sig med så många ädelstenar han kunde bära. Han ville bära sin börda ut, men hans hjärta och själ var så fulla av skatterna att han glömde bergets namn.

Han ropade: "Simeli berg, Simeli berg, öppna dig!" Men det var inte det rätta namnet, och berget rörde sig inte. Det förblev stängt. Han blev förskräckt. Ju längre han tänkte, desto mer förvirrad blev han, och hans skatter var honom till ingen nytta.

På kvällen öppnade sig berget, och de tolv rövarna kom in. När de fick se honom, skrattade de och ropade: "Fågel, nu har vi äntligen fångat dig! Trodde du att vi inte märkt att du hade varit här två gånger?

Vi kunde inte fånga dig då, men den här tredje gången ska du inte komma ut igen!" Då ropade han: "Det var inte jag, det var min bror!" Men hur han än bad för sitt liv, högg de huvudet av honom.