Elefanten och hunden

# book_id: global-gutenberg-translation-33dd8a11aed34fe38e36c68b0a61d2d9
# book_title: Elefanten och hunden
# chapter_id: 1-elefanten-och-hunden
# chapter_title: Elefanten och hunden
# book_page: 1 / 2
# chapter_page: 1
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

Det var en gång en hund som brukade gå in i stallet där kungens elefant bodde. Till en början gick hunden dit för att få tag på maten som blev över när elefanten hade ätit upp.

Dag efter dag gick hunden till stallet och väntade på att få lite att äta.

Men så småningom blev elefanten och hunden goda vänner. Sedan började elefanten dela sin mat med hunden, och de åt tillsammans. När elefanten sov, sov hans vän hunden bredvid honom. När elefanten kände för att leka, tog han hunden i sin snabel och svängde honom hit och dit. Varken hunden eller elefanten var riktigt nöjda om inte den andra var i närheten.

En dag såg en bonde hunden och sa till elefantvakten: "Jag vill köpa den där hunden. Den verkar ha ett gott lynne, och jag ser att den är smart. Hur mycket vill du ha för hunden?"

Elefantvakten tyckte inte om hunden, och just då behövde han pengar. Så han begärde ett rimligt pris, och bonden betalade och tog med sig hunden ut på landet.

Kungens elefant saknade hunden och ville inte äta när hans vän inte var där för att dela maten med honom. När det var dags för elefanten att bada, ville han inte bada. Nästa dag ville elefanten inte äta, och han ville inte bada heller. Den tredje dagen, när elefanten varken ville äta eller bada, fick kungen veta om det.

Kungen kallade till sig sin överste tjänare och sa: "Gå till stallet och ta reda på varför elefanten beter sig på det här sättet."

Överste tjänaren gick till stallet och tittade noga på elefanten. Sedan sa han till elefantvakten: "Det verkar inte vara något fel med elefanten fysiskt, men varför ser den så ledsen ut? Har den förlorat en lekkamrat?"

"Ja," sa vakten, "det var en hund som åt och sov och lekte med elefanten. Hunden försvann för tre dagar sedan."

"Vet du var hunden är nu?" frågade överste tjänaren.

"Nej, det vet jag inte," sa vakten.

Sedan gick överste tjänaren tillbaka till kungen och sa: "Elefanten är inte sjuk, men den känner sig ensam utan sin vän, hunden."

"Var är hunden?" frågade kungen.

"En bonde tog honom, säger elefantvakten," sa den främsta tjänstemannen. "Ingen vet var bonden bor."

# book_id: global-gutenberg-translation-33dd8a11aed34fe38e36c68b0a61d2d9
# book_title: Elefanten och hunden
# chapter_id: 1-elefanten-och-hunden
# chapter_title: Elefanten och hunden
# book_page: 2 / 2
# chapter_page: 2
# language: sv
# content_format: markdown
# reading_structure: unknown
# render_mode: prose

"Mycket väl," sa kungen. "Jag ska skicka bud över hela landet och be mannen som köpte den här hunden att släppa loss honom. Jag ska ge honom tillbaka lika mycket som han betalade för hunden."

När bonden som hade köpt hunden hörde detta, släppte han honom fri. Hunden sprang tillbaka så fort han kunde till elefantens stall. Elefanten var så glad över att se hunden att den tog upp honom med sin snabel och satte honom på sitt huvud. Sedan satte den ner honom igen.

När elefantvakten kom med mat, tittade elefanten på hunden medan han åt, och tog sedan sin egen mat.

Under resten av sina liv levde elefanten och hunden tillsammans.